Bland skördade nyttigheter från bokrean: Vilken roll tar du i jobbsnacket?

Förra veckan startade bokrean. Jag delade en bild på Instagram med de böcker jag beställt från Bokus. Förra söndagen kompletterade jag på LundeQ i Uppsala med en bok om europeiska vandringsleder, som var slutsåld hos e-bokhandlaren. Den lade jag också till högen av böcker betalade med skattade pengar.

Idag tog jag ett varv till i samma bokhandel. Och köpte en ”arbetsbok”: Den svenska översättningen av Krogerus och Tschäppelers Beslutshandboken, utgiven på förlaget Karavan. En liten behändig, innehållsrik bok, som både ger mig nyttiga påminnelser om det jag redan mött och brukat, och några ny tankeväckare.

AI-modellen är en av de bättre fyrfältarna. Det här är en modell som utgår från insikten att alla företag, system och mänskliga gemenskaper har sina brister, men ett alltför stort fokus å svagheter sätter stopp för utvecklingen. Frågan ”Vad är problemet?” ersätts av ”Vad är det nu som fungerar riktigt bra?”.

AI-modellen är som en karta där norr och söder, väster och öster, bytts ut mot Konstruktiv med motpolen Destruktiv, och Positiv längst ut till höger på en horisontell axel med Negativ i andra änden.

Med fyrfältaren kan lika många människotyper karikeras: Felfinnaren, Diktatorn, Magistern och Utvecklaren.

Vem liknar du mest i ett sammanträde eller i ett projektgruppsmöte? Är du den som har närmast till att börja en meningen: ”Det där är en bra idé, men…”

Eller är du den som rakt av säger: ”Nej!” Kan det vara så att du inte är så kategoriskt negativ, utan mer som en magister rättar en elev sägandes: ”Nej, det där är inge bra idé, därför att…”

Det kan också vara så att du närmare känner igen dig i det som är typiskt för Utvecklaren, som säger: ”Ja, och vi skulle också kunna…” Och det är människor omkring dig som får dela på rollerna: Felfinnare, Diktator och Magister.

Det lilla ordet ”med” kan vara förödande och bli insticksordet i inlägget som följde på samtalets sista intressanta replik.

Hur jag reagerar på en ny idé, ett nytt förslag kommer att avgöra om jag blir en medspelare eller motspelare, en medarbetare eller en motarbetare. Det skissartade blir aldrig något mer där ”nej” och ”men” får regera.

Provtänkandet kännetecken är väl inte klarhet och stabilitet. Det finns de som skulle hävda att det bara blir rörigt där outvecklade tankespån kommer på bordet. Några ser det närmast som oansvarigt att kläcka ur sig idéer som man inte sedan förbehåller sig rätten att hoppa av ifrån och till och med hävda motsatsen 24 timmar senare.

I boken Beslutsmodellen citeras Founding Fathers, Benjamin Franklin:

Any fool can criticize, condemn and complain and most fools do.

Jaha, får man nu inte tala om problem i det här landet? frågar ”vän av ordning”. Ska det nu också dras åsiktskorridorer på jobbet? Nej, ett bruk av AI-modellen syftar inte till något sådant.

Ewa Braf, skrev bra på webbtidningen Motivation i höstas:

Om jag, som ett exempel, ber medarbetare berätta om sina styrkor och hur de används, kan det i sin tur öka medvetenheten om att många medarbetare inte får det erkännande och den uppskattning de förtjänar. På så vis blottläggs organisationens brist på erkännande, vilket i sin tur kan vara en organisatorisk skugga.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>