Varken kommunikation eller ledarskap utvecklas utan misstag

Det är ofta jag finner inspiration till god kommunikation bland pedagoger och ledare. Inte så konstigt, för hur kan man vara en god pedagog eller en god ledare, utan att kommunicera väl och vara intresserad av kommunikationsprocesser och kommunikationsteknik?

En av de pedagoger och ledare som jag följ, mest på distans, men också vid några tillfällen på närmare håll är prästen Kjell Wiklund. Han var närmast före sin pension chef för församlingsutveckling inom Svenska kyrkan i Strängnäs stift.

Kjell Wiklund har skrivit både artiklar och böcker om ledarskap. En av hans böcker Lilla ledarboken – 20 tankar om ledarskap idag och imorgon. Kjells 18:e tanke är att det att det behöver vara tillåtet att misslyckas. Den ledare, som själv har modet att ibland misslyckas, ger sina medarbetare mandatet att göra det, skriver han. Och han bjuder på ett citat från en annan bok, Imre Kertesz Mannen utan öde:

Hellre ett lidelsefullt misstag, än att ha rätt i allt: Ty bara i lidelsen finns kamp, och bara i kampen finns existens.

Det där kan jag hålla med om, både vad Kjell Wiklund skriver och det som kommer från Imre Kertesz penna. Mänsklig kommunikation blir ett hopplöst företag, kravet är fullkomlighet. Utan plats för misslyckande, så återstår ett rymningssäkert fängelse och en stor tystnad.

 

Posted in kommunikation | Tagged , , , , | Leave a comment

Dela tro – Dela liv 4.0

1.0 Jesus stod med sin förkunnelse och berättelser i liknelser i en muntlig tradition. Han var själv både läskunnig och skrivkunnig, berättar evangelierna. Men det talade ord han delade, var det centrala. Han var i sig själv både budskap och medium, fullt integrerad.

2.0 Paulus skriver brev för att bygga upp och leda kyrkan och med honom går redan den unga kristna kyrkan in i en skriftlig era. Med sitt skrivande överbryggar han avstånd och når många fler människor än de han personligen möter. Hans brev blir lästa, upplästa, kopierade och spridda i flera led.

3.0 Martin Luther med de andra reformatorerna litar till det tryckta ordet och spridning av biblar i varje hem blir följden. I samma anda följer bruket av radio och TV för masskommunikation, både i den protestantiska delen av kristenheten och i den romersk-katolska.

4.0 Med digitala medier och sociala nätverk, har kyrkan och de kristna gått in i den digitala eran. Mobil teknik och sociala nätverk gör det möjligt för så väldigt många fler med kommunikation mellan människor samtidigt och över långa avstånd.

Julie Anne Lytle har skrivit en bok om att sättet att dela tro, att vara kyrka påverkas av sammanhanget – historien och samtiden. Det är hennes uppdelning i fyra epoker jag lånat här i bloggposten. Vad tänker du om beskrivningen?

Boken heter Faith Formation 4.0

Posted in kommunikation | Tagged , , , , | Leave a comment

Inte 400 filmer. Bara nästan

Vid sidan av jobbet försöker jag också roa mig. Jo, jag menar precis så: Mitt mitt yrke och mitt arbete är roligt. Och det i ordets bästa och djupaste mening. Jag gläds åt att få jobba med det som är mitt intresse.

Så vid sidan av arbetet, så väljer jag att göra det som är lika roligt eller nästan lika roligt som att arbeta. För några år sedan ville jag testa ett webbverktyg för nätverkande som jag stött på. Det heter Ning. Och jag gillade vad jag såg. Då, när det begav sig, fanns Ning i en gratisversion. Idag kan man välja mellan nivåerna: Prisvärt, billigt och jättebilligt. För mina behov räcker det senare. Och det räcker långt.

Men Ning byggde jag nätverket Livet i Svenska Kyrkan. Idag har nätverket fler än 400 medlemmar. Och som det verkar många besökare som väljer att ta del av det öppna innehållet, utan att skaffa sig gratis konto.

Nätverket Livet i Svenska Kyrkan har flera funktioner. För mig är en av funktionerna att se vad som kan användas för att göra kyrkans kommunikation mer jämställd och mer på ögonhöjd, mer ömsesidig och mer aktiv. Alltså: mindre hierarkisk och mindre reaktiv.

Jag hoppas också att det finns de som tycker att det är bra att veta att det finns en samling med flera hundra filmer som det går att söka bland. Och jag taggar varje film så att det ska bli ännu lite lättare att hitta. Livet i Svenska kyrkan har också ett videotek med snart 400 filmer som på olika sätt speglar livet i Svenska Kyrkan. Det här är filmer som jag hittat på Youtube och på Vimeo. De är ofta roliga och inspirerande att titta på. Min förhoppning är att den växande samlingen ska uppmuntra fler att använda sig av rörliga bilder.  Alla med en smart mobil bär numera en bra filmkamera med sig. Och med en gratis app kan inspelningen redigeras direkt i mobilen eller på en datorplatta.

Se här: En liten film om varför Lunds domkyrka tömdes på alla stolar och hur det såg ut.

Posted in kommunikation | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Ett erkännande i flera dimensioner

Jag är en fyrfältsmänniska. Och jag kom ut som det redan för 30 år sedan.

Att ställa samman två ordpar, två begreppspar i en figur som består av en horisontell och en vertikal axel, ger mig tankereda.

Bland flera bra flera bra böcker på årets bokrea valde jag att ta Beslutshandboken av Mikael Krogerus och Roman Tschäppeler. Den fanns visserligen redan i mitt bibliotek i sin engelska upplaga. Originalet är på tyska. Men jag tänkte att det är bra att både ha den svenska översättningen nära till hands och kunna visa den för andra.

För jag visar gärna böcker för andra människor. Om tillfälle ges, så tar jag med mig böcker ut när jag föreläser och dukar ett bokbord i lokalen. Och jag lägger gärna ut litteraturförslag på nätet och mejlar den som frågar efter.

Beslutshandbokens hela innehåll är en fyrfältare på insidan av pärmen. I en värld med ”jag” i norr och ”andra” i söder, med ”handla” i väster och ”tänka” i öster har författarna placerat ut alla bokens avsnitt och tankemodeller.

Författarna har en webbplats, om sina böcker och lite till. Och en app för datorplatta eller smart mobil.

Posted in böcker | Tagged , , , , , | Leave a comment

7 sätt att bli bättre på att komma ihåg namn

Att komma ihåg namn är lätt som en plätt, tycker jag. Det är det där med att para ihop namn med rätt människa, som jag inte är helt 100 på. Men det finns ju knep.

Det är lustigt egentligen att man ska behöva påminna sig om att det viktiga vid en presentation inte är att ha koll på sitt eget namn. Det borde funka av sig själv, liksom. Det är namnet den andre ger mig, som jag ska klara av att ta emot och lägga på minnet.

Det finns en del knep. Här är 7. Och om det intre räcker med dessa, då finns det en app.

Finns det appar för allt?

Posted in kommunikation | Tagged , , | Leave a comment

Vi är varandra

Mitt liv är inte bara mitt. Min kommunikation är inte bara min. Rädslan för att bli avslöjad, hindrar mycket kommunikation. Alldeles särskilt den kommunikation som är den mest uppskattade: samtalet.

Hösten 1978 är boken Sam-tal alldeles nytryckt. Brita Salomon skriver i förordet till sin egen bok, att hon vänder sig till alla de som tycker att ”sam-tal” är bättre än tillmälen, ytligt prat, städad konversation och hetsig debatt.

Mitt eget exemplar av boken är tio år yngre, och ändå en nära kvartsekel gammal bok, med texter år före att den digitaliserade kommunikationen slog igenom brett.  Skulle det betyda att det som Brita Salomon skriver är inaktuellt? Verkligen inte. Hennes erfarenheter som lärare, präst och psykokoterapeut har lång hållbarhet.

Bokens titel är det lilla ordet samtal, skrivet just som ovan: sam-tal

Många känner till att ordet kommunikation, kommer från det latinets communicare, som betyder att göra gemensamt. Meningen med sam-tal är att tala sig samman.

Så borde också ett samman-träde vara att träda, gå tillsammans. Men varför blir det istället samman-trätande? Förlorad kommunikation.

Är det orimliga och asymmetriska krav, som är förklaringen? Andras krav på mig, liksom mina egna krav på det felfria?

Nog skulle kommunikation, sam-tal, oftare uppstå där människor nöjer sig med att arbetsliv och vardagsliv är – som Brita Salomon skriver – lycka ibland och olycka andra gånger, det framgångsrika liksom det misslyckade, det friska och det sjuka, det öppna och det blyga?

”Kort sagt levande människor i mitt livets strid.” skriver hon vidare, och sätter ord på ett sätt att se på den andre, de andra, på oss, på varandra.

Det första kapitlet i boken Sam-tal har rubriken Kroppsspråk och talspråk. När kommunikationen digitaliserades och blev tillgänglig för större grupper av människor, då var det först en textbaserad kommunikation. Bandbredden var begränsad. 28 bokstäver, 10 siffror och en handfull skiljetecken, var allt och skulle bära så mycket.

Även i sociala mediers tid är mycket av kommunikationen och informationsutbytet textbaserat: statusuppdateringar och kommentarer på Facebook, korta tweets och en mening skickad med Whatsapp.

Få människor skriver som de talar. Den långa trenden är istället att skriftspråket påverkar talspråket. Småorden, det hummande medhållet, betoningarna, rösten som sänks eller höjs, blir starkare eller svagare, låter lite nervös eller bestämd – inte mycket av det där följer med i ett tweet på 140 tecken.

Ändå är kommunikation möjlig. Med träning. Med god vilja.

Kroppsspråket har behov av större bandbredd. Förändringen är redan igång. Med bredband som klarar överföring av 10 megabits i sekunden i båda riktningar, så är videosändningar och videsamtal i det närmaste problemfria.

Smarta mobiler ger alla sina ägare en bra kamera och uppkopplingen till nätet gör det lätta att dela bilder generöst, utan dyra kopior på papper eller diabilder. Foton kräver långt mindre utrymme än video. Bildspråket är uppskattat och öppnar upp, där orden inte vill räcka till, där skrivkrampen stängt till.

I kommunikation som sam-tal är vi varandra. Jag ser genom att bli sedd.

Brita Salomon ger rådet till den som vill sam-tala mer, att vara sig själv. Och att hon rekommenderar närvaron i nuet. Hon skriver om tydlighet och entydighet. Hennes konstaterande är att människor har en längtan efter att få leva genuint med mänskliga begränsningar och skröplighet.

Allt det som jag lyft fram ur boken Sam-tal, är vad som jag ser som angelägna insikter och påminnelser. Sådant som både ger förklaringar till och motivation i ansträngningen – för mig också i yrkesarbetet – som syftar till bättre kommunikation, bättre samtal.

Det kapitel i boken som jag för min egen del finner mest utmanande och uppfordrande, har titeln Generalisera inte – moralisera inte. Jag kommer på mig, med att vilja generalisera de som drar över alla över en kam. Jag kommer på mig, med att göra nedsättande värdeomdömen om de som moraliserar. Inte ens den här bloggposten är fri från varken det ena eller det andra. Varken explicit eller i undertexten.

Boken Sam-tal trycktes senast 1996. Hitta den på antikvariat.

Posted in kommunikation | Tagged , , , , | Leave a comment

Man trivs där man behövs – och det gäller även i sociala medier

I det inomkyrkliga nätverket Ideellt Forum är devisen: Man trivs där man behövs.

Orden bygger på praktiskt erfarenhet: Människor kommer tillbaka, stannar och rekryterar till gemenskaper där de själva känner att de har en uppgift – på riktigt.

Ideellt arbete inom Svenska Kyrkan, i de lokala församlingarna, växer där behoven finns och medarbetarskapet är öppet för ideella och förtroendevald, tillsammans med anställda.

Det är samma öppenhet, samman slags vilja att ta i anspråk och delande av ansvar, som gör att en del församlingar kommit längre än andra i att utveckla sin kommunikation.

Jag fann en amerikansk artikel förra veckan som handfast tar upp vad som ger goda förutsättningar för att rekrytera fler som kommunicerar i allt fler sammanhang. Josh Burns skriver:

The complexity comes when you’re not only managing your church’s social media presence, but you’re also managing other people who are helping to manage your church’s social media presence. Talk about a headache. Here’s the good news, it doesn’t have to be a headache. Here are 3 things to remember when managing social media volunteers for your church.

 

Posted in kommunikation | Tagged , , | Leave a comment

Häftstift vill man inte ha i fötterna

Faktum är att det gör ont bara jag tänker på ett häftstift i foten. Man är väl en känslig typ. Så tala inte med mig om saken. Ännu mindre om en spik i foten.

Men Pinterest tycker jag om. Med digitala anslagstavlor riskerar jag inte mina pins hamnar på fel ställe. Det är avkopplande och underhållande att titta på vad andra delar med sig av. Och jag har skapat några egna anslagstavlor på Pinterest.

Ganska snart efter att jag skapat mitt eget konto på Pinterest, så förstod jag att det här är en webbtjänst som jag har nytta av i mitt arbete. Och jag kan rekommendera flera av mina uppdragsgivare att lägga Pinterest till sin bukett av kanaler.

Pinterest hjälper mig i min omvärldsbevakning och ger mig idéer. En av mina anslagstavlor handlar om Infografik. Det har på kort till blivit en nätt samling, som jag kan gå tillbaka till. Det är praktiskt och smidigt på alla sätt och vis.

Jag vill bli bättre på att samla och dela omslag på läsvärda eller vackra böcker. Helst vill jag nåla upp de volymer som är delmängden av båda kategorierna.

En ”jobbtavla” som ska växa under 2014 handlar om att vara förtroendevald medarbetare i Svenska Kyrkan.

Tavlan med glasögonbågar borde växa till sig vad det lider. För Jag behöver inom en relativt snar framtid något nytt att sätta på näsan.

 

 

Posted in böcker, infografik | Tagged , , , , | Leave a comment

Bland skördade nyttigheter från bokrean: Vilken roll tar du i jobbsnacket?

Förra veckan startade bokrean. Jag delade en bild på Instagram med de böcker jag beställt från Bokus. Förra söndagen kompletterade jag på LundeQ i Uppsala med en bok om europeiska vandringsleder, som var slutsåld hos e-bokhandlaren. Den lade jag också till högen av böcker betalade med skattade pengar.

Idag tog jag ett varv till i samma bokhandel. Och köpte en ”arbetsbok”: Den svenska översättningen av Krogerus och Tschäppelers Beslutshandboken, utgiven på förlaget Karavan. En liten behändig, innehållsrik bok, som både ger mig nyttiga påminnelser om det jag redan mött och brukat, och några ny tankeväckare.

AI-modellen är en av de bättre fyrfältarna. Det här är en modell som utgår från insikten att alla företag, system och mänskliga gemenskaper har sina brister, men ett alltför stort fokus å svagheter sätter stopp för utvecklingen. Frågan ”Vad är problemet?” ersätts av ”Vad är det nu som fungerar riktigt bra?”.

AI-modellen är som en karta där norr och söder, väster och öster, bytts ut mot Konstruktiv med motpolen Destruktiv, och Positiv längst ut till höger på en horisontell axel med Negativ i andra änden.

Med fyrfältaren kan lika många människotyper karikeras: Felfinnaren, Diktatorn, Magistern och Utvecklaren.

Vem liknar du mest i ett sammanträde eller i ett projektgruppsmöte? Är du den som har närmast till att börja en meningen: ”Det där är en bra idé, men…”

Eller är du den som rakt av säger: ”Nej!” Kan det vara så att du inte är så kategoriskt negativ, utan mer som en magister rättar en elev sägandes: ”Nej, det där är inge bra idé, därför att…”

Det kan också vara så att du närmare känner igen dig i det som är typiskt för Utvecklaren, som säger: ”Ja, och vi skulle också kunna…” Och det är människor omkring dig som får dela på rollerna: Felfinnare, Diktator och Magister.

Det lilla ordet ”med” kan vara förödande och bli insticksordet i inlägget som följde på samtalets sista intressanta replik.

Hur jag reagerar på en ny idé, ett nytt förslag kommer att avgöra om jag blir en medspelare eller motspelare, en medarbetare eller en motarbetare. Det skissartade blir aldrig något mer där ”nej” och ”men” får regera.

Provtänkandet kännetecken är väl inte klarhet och stabilitet. Det finns de som skulle hävda att det bara blir rörigt där outvecklade tankespån kommer på bordet. Några ser det närmast som oansvarigt att kläcka ur sig idéer som man inte sedan förbehåller sig rätten att hoppa av ifrån och till och med hävda motsatsen 24 timmar senare.

I boken Beslutsmodellen citeras Founding Fathers, Benjamin Franklin:

Any fool can criticize, condemn and complain and most fools do.

Jaha, får man nu inte tala om problem i det här landet? frågar ”vän av ordning”. Ska det nu också dras åsiktskorridorer på jobbet? Nej, ett bruk av AI-modellen syftar inte till något sådant.

Ewa Braf, skrev bra på webbtidningen Motivation i höstas:

Om jag, som ett exempel, ber medarbetare berätta om sina styrkor och hur de används, kan det i sin tur öka medvetenheten om att många medarbetare inte får det erkännande och den uppskattning de förtjänar. På så vis blottläggs organisationens brist på erkännande, vilket i sin tur kan vara en organisatorisk skugga.

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment

Jag är en papperskille

Det gör mig inget att det ligger post i facket nere i porten. Jag går gärna och hämtar. Kuverten har jag inget emot att öppna.

Idag fick jag tre tidningar skickade till mig. Och tidigare i veckan kom lika många till.

Det är roligt att bläddra. Tidningen uppe till höger, Stiftsliv, den är tryckt på ett sådant där trendigt obestruket, lite bulkigt papper. Gillar.

Alla tidningarna på bilden är kyrkliga tidningar. De har församlingar eller stift inom Svenska Kyrkans som utgivare. Stiftsliv skickas till till anställda och förtroendevalda medarbetare i Växjö stift. Portalen är motsvarande tidning i Strängnäs stift. Liv & Längtan är en tidning gemensam för alla församlingarna i Linköping. Den delas ut till alla hushåll i staden. Och de som bor i Borås får Himmel & Jord i sin prevlåda. Kyrknyckeln är en tidning som delas ut i Vallentuna och folket i Skallsjö, mellan Lerum och Allingsås, de får en Ljusglimt i brevlådan.

Det är nästan 1.400 församlingar som ingår i Svenska Kyrkan. De allra flesta har en egen tidning. Merparten hushåll i Sverige får en lokal tidning, från den församling inom vilkens område bostaden ligger. Det kan vara så att Svenska Kyrkan är landets största tidningsutgivare, församlingarna sammanräknade och andra inomkyrkliga organisationer medräknade. Vem skulle det annars vara?

Jag är en papperskille. Det är dagstidningar jag läser på skärm, i mobilen eller paddan. Men så mycket mer är det. Idag på tåget hem från Stockholm läste jag Metro på papper. Bläddrade – inte läste – en Expressen, som någon resenär lämnat efter sig.

Och jag tog med mig SJ-tidningen Kupé med mig hem. Fast det är något lurt med att läsa en tågtidningen i en tv-soffa.

Vill du titta i fler tidningar som ges ut i Svenska Kyrkan? Här listar jag nästan 90 församlingstidningar och här ytterligare ett gäng kyrkliga tidningar.

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment